När man talar om våld och psykisk och fysisk misshandel säger många:
- Jag skulle ALDRIG acceptera det där.
- Jag skulle ha gått för länge sedan!
- De har valt själva att stanna.
Ja, de har valt själva? Eller?
Ingen börjar ett förhållande med en käftsmäll, en utskällning där någon kallar en hora, jävla idiot eller att du är sinnessjuk. Ingen. Om någon kom fram till en på en utekväll och smällde till en med knytnäven och sen sa:
- Ska vi knulla? Tror jag få skulle bli helt våta i byxorna, kasta sig runt halsen och säga åt vederbörande att bära dem hem och fylla dem med deras små bebisar? Våldsamt sprattlandes med benen i vädret.
Våld börjar inte där.
Våldet, både det psykiska och fysiska börjar senare. När man är trygg. Offret översköljs med kärlek, omtanke, uppmärksamhet, välvilja och man är det absolut bästa som finns. Sakta, sakta vävs det in i ens vardag. Ord som man skakar av sig. Beteenden som man ursäktar med en dålig dag på jobbet, mycket att göra, en dålig dag helt enkelt.
Men det gör en osäker. Men i nästa sekund är allt som vanligt, man tror att man inbillat sig, tagit miste. Det ökar sakta i intensitet, blir ännu mer och man ifrågasätter själv om det man är med om verkligen är på riktigt? Upplever man det här egentligen? Vad är det som händer?
Tas det upp ursäktas det med alla redan uppradade ursäkter och förklaringar men också med att man är för överkänslig, överreagerar, det var inte alls så, du har missuppfattat.. osv. Det är grogrunden till att man stannar kvar. Man hjärntvättas sakta och kastas mellan värme och upplevelser som i den värmen är helt olik kärlek, helt olik det man tidigare upplevt. Eftersom ens partner KAN vara snäll, KAN vara kärleksfull, KAN behandla en på ett fint sätt tror man att det är något man gjort fel.
Man förändras. Man försöker bli bättre. Mindre eller mer av de saker som man tror att ens partner vill ha av en så att den alltid är snäll. Alltid är vänlig. Men det fungerar inte så. Våldet eskalerar och blir värre. Perioder av otrolig ångest från den som utfört våldet blandas med tystnad, slag, hot, repressalier, ifrågasättanden, sexuella handlingar man inte vill göra men utför för att hålla sin partner nöjd och kanske det gör att man inte blir ignorerad i en vecka som man blir ifall man säger nej till sex. Eller någonting liknande.
Så att säga att: Nej, mig skulle det aldrig hända, det är att inte förstå hur våld och hur våld påverkar människan. Alla kan vi utsättas, alla kan vi bli offer för våld, det gäller bara att veta hur vi identifierar det och hur vi behandlar de som utsätts och lär våra barn att inte utöva våld mot varandra. Nästa blogginlägg ska handla om olika typer av våld.
VÅLD ÄR ALLT SOM FÅR DIG ATT FÖRMINSKAS OCH FÅR DITT LIVSUTRYMME ATT KRYMPA!
Kommentera