Hon hade varit singel ett tag.
Hon föll.
Hon som känt sig otillräcklig. Udda. Rotlös. Osäker. Senaste årens upplevelser. Sorg. Utsatthet...
I honom fanns björnfamnen. Var orädd för henne. Blev inte rädd för det hon upplevt att andra män varit rädda för. Hennes ambition, livsglädje och utbildning. Han var inget lik andra män hon träffat förut.
Stabilitet. Allt det hon saknat sedan barnsben. Inte de där långa, stora och vältränade män hon träffat tidigare utan en man. Allt som kunde vara det hon behövde. Omtanke, ömhet, vänskap, intellektuell samvaro och hon föll.
Handlöst.
Älskade mer än hon trodde var möjligt.
Beundrade.
Tog till sig.
Ville ge hela sig själv till honom.
Och hon gav. Allt.
Till den dag hon inte längre visste hur man använder en smörkniv på rätta sättet.
Men han hade nog rätt? För hon var ingenting..
Allt det han inte var, det var hon...
grundmekanismer,
psykisk misshandel,
varför,
Kommentera