Vi hade hittat tillbaka till varandra. Trodde jag. Det var jag som hittat tillbaka tydligen för han visade sig inte alls ha någonting att göra med att jag gick första gången. Det helt och hållet mitt fel men det fick jag inte reda på förrän jag redan var tillbaka.
En morgon ville han att jag skulle sätta mig ned, han hade något viktigt att ta upp med mig nu när vi skulle leva tillsammans igen. Jag tänkte att det är en bra sak, han är redo att diskutera med mig varför det inte fungerat så bra. Han satt och åt frukost och tog tag i smörasken, öppnaden och lyfte upp smörkniven och sa allvarligt:
- Nu känner jag att jag måste ta upp något som inte fungerar för mig och det är viktigt för mig att du förstår det?
Jag satt bara och tittade, lyssnade på honom.
- Du förstår, jag har länge retat mig på hur du använder smörkniven. Du gör alltid så här.
Han började gräva i smörasken, strök ut smöret på kanten av asken och satte på locket för att sen lyfta upp de igen.
- Ser du hur det blir? Fullt med smör längs lockkanten och sedan kommer smulor ner i asken när man gör som du gör. Det är äckligt. Skitäckligt!
Jag gapade.
Jag hade varit ifrån honomi sju månader, jag hade lämnat honom med att jag inte längre kunde leva med den terror, den brist på kärlek och den alkohol som fanns i vårt hem och det han tyckte var viktigt var hur jag använde smörkniven?
- Allvarligt? Menar du på fullaste allvar att det är ett problem för oss att vi använder smörkniven på olika sätt? Inte hur vi bråkar, hur orättvist hushållsysslorna är fördelade och hur det blir när du dricker, utan det är hur jag använder smörkniven?
Hans ögon mörknade och han började berätta hur viktigt detta var och att det var brist på respekt för honom, för barnen och att det gjorde att smöret blev dåligt snabbare om man gjorde som jag gjorde. Smöret räckte inte lika länge heller. OM jag brydde mig om hur han mådde skulle jag ändra mitt sätt att använda smörkniven och hur jag gjorde i smörasken. Här visade han mig hur jag skulle göra och att jag inte kunde ta mer smör än jag skulle använda. Allt med gester och rörelser med smörkniven i asken medan han visade mig på en smörgås.
Det slutade i tre dagars absolut tystnad. Jag fanns inte. Det enda som sas till mig var att jag hade lämnat handdukar i diskhon som var blöta. För jag hade frostat av frysen och städat ur kylskåpet men vatten runnit ut på golvet och jag fått snabbt rycka ut för att inte skada golvet under. DET var det enda han sa åt mig:
- Varför i helvet har du inte plockat bort handdukarna härifrån?
En av många tystnader där jag skulle skämmas. Än idag tänker jag på hur andra ser på mig när jag smörar en smörgås, om de reagerar på mitt sätt att använda smörkniven på och om min nuvarandra partner också retar sig på hur det ser ut i mitt Bregottpaket..
