Hon satt där med många långa års högskolestudier. Inte helt färdiga kurser helt igenom men med gedigen utbildning, höga betyg och omtyckt på sina tidigare arbetsplatser. Glad, utåtriktad, positiv och social.
En prestationsprinsessa..
När de träffades både arbetade hon, var ensamstående mamma och studerade heltid. Hälsoproblem och vad som sedan kom fram, kronisk sjukdom som gjorde henne svag och trött. Han lovordade hennes intelligens, hennes framåtanda. Ambitionerna gjorde honom imponerad och hon blev sedd och fick beröm. Hon växte.
Han hade ett arbete med stort ansvar. Han var en av de "fina" människorna men hon älskade honom för att han inte tog henne för hennes utseende utan för hennes hjärna. För att hon var smart. Trodde hon.
Men han stressade ju så mycket stackaren. Hon tänkte att om hon hjälpte honom att städa skulle han må lite bättre. Om hon lagade all maten skulle han ha mer tid att vara hemma och orka vara vaken när han var hemma. Sedan gick hon in i väggen. Hon var en svag person. Varför tog hon bara inte tag i saken? Hon var ju ändå hemma? Det var väl inte mycket begärt att hon lagade lunch åt honom när hon ändå var hemma? Åtminstone kunde hon laga lunch större delen av veckan och det var ju inte särskilt kul att äta rester. Tråkigt.
Hon lagade två mål mat om dagen. Det blev dyrt. Vi ska äta mer grönsaker för jag har fått diabetes sa han. Hon gjorde det. Det var inte gott med varma grönsaker. Och den grönsaken kan jag inte äta, den är äcklig, den där får jag halsbränna av, nej, det där är inte rolig sallad. Va? Vill du inte att jag ska må bra?
Vi måste dra ned på matkostnaderna. Men jag vill ha mitt kött på helgerna, jag behöver få koppla av på helgerna, klart vi ska köpa vin. Och whisky. Konjak. Öl.
Men vi ska dra ned. Du får sluta äta så mycket godis. Du köper mer godis än jag dricker alkohol.
Du har så många förmågor. Varför gör du inte mer utav dig? Du borde jobba utanför hemmet. Nä? Pendla? Hur ska det då gå för familjen? Vadå arbete utifrån dina kunskaper? Nåt borde du ju kunna få här i byn? Ja? Jag reser mycket. Nej, du kan inte resa du också? Vem ska ta hand om barnen då? Jag kommer att stötta dig om du går ut och jobbar. Men det får inte inkräkta på familjen.
Medan hon städade, misslyckades, försökte lite till och undrade hur hon skulle kunna klara av att jobba utanför hemmet samtidigt som hon jobbade med deras barn 150% förutom allt det som deras friska barn behövde? Vem skulle orka packa väskor, laga mat, betala räkningar, skura golv och gå ut med hunden? Och hon bakade bullar och grät. Hon skurade golv för hand. Och grät.
Men jag stöttar dig. Du borde verkligen göra någonting av allt det du kan. Men låt det inte påverka familjen sa han och vände ytterligare ett blad i sin tidning.
En prestationsprinsessa..
När de träffades både arbetade hon, var ensamstående mamma och studerade heltid. Hälsoproblem och vad som sedan kom fram, kronisk sjukdom som gjorde henne svag och trött. Han lovordade hennes intelligens, hennes framåtanda. Ambitionerna gjorde honom imponerad och hon blev sedd och fick beröm. Hon växte.
Han hade ett arbete med stort ansvar. Han var en av de "fina" människorna men hon älskade honom för att han inte tog henne för hennes utseende utan för hennes hjärna. För att hon var smart. Trodde hon.
Men han stressade ju så mycket stackaren. Hon tänkte att om hon hjälpte honom att städa skulle han må lite bättre. Om hon lagade all maten skulle han ha mer tid att vara hemma och orka vara vaken när han var hemma. Sedan gick hon in i väggen. Hon var en svag person. Varför tog hon bara inte tag i saken? Hon var ju ändå hemma? Det var väl inte mycket begärt att hon lagade lunch åt honom när hon ändå var hemma? Åtminstone kunde hon laga lunch större delen av veckan och det var ju inte särskilt kul att äta rester. Tråkigt.
Hon lagade två mål mat om dagen. Det blev dyrt. Vi ska äta mer grönsaker för jag har fått diabetes sa han. Hon gjorde det. Det var inte gott med varma grönsaker. Och den grönsaken kan jag inte äta, den är äcklig, den där får jag halsbränna av, nej, det där är inte rolig sallad. Va? Vill du inte att jag ska må bra?
Vi måste dra ned på matkostnaderna. Men jag vill ha mitt kött på helgerna, jag behöver få koppla av på helgerna, klart vi ska köpa vin. Och whisky. Konjak. Öl.
Men vi ska dra ned. Du får sluta äta så mycket godis. Du köper mer godis än jag dricker alkohol.
Du har så många förmågor. Varför gör du inte mer utav dig? Du borde jobba utanför hemmet. Nä? Pendla? Hur ska det då gå för familjen? Vadå arbete utifrån dina kunskaper? Nåt borde du ju kunna få här i byn? Ja? Jag reser mycket. Nej, du kan inte resa du också? Vem ska ta hand om barnen då? Jag kommer att stötta dig om du går ut och jobbar. Men det får inte inkräkta på familjen.
Medan hon städade, misslyckades, försökte lite till och undrade hur hon skulle kunna klara av att jobba utanför hemmet samtidigt som hon jobbade med deras barn 150% förutom allt det som deras friska barn behövde? Vem skulle orka packa väskor, laga mat, betala räkningar, skura golv och gå ut med hunden? Och hon bakade bullar och grät. Hon skurade golv för hand. Och grät.
Men jag stöttar dig. Du borde verkligen göra någonting av allt det du kan. Men låt det inte påverka familjen sa han och vände ytterligare ett blad i sin tidning.
